Ett rullande band

Ibland rullar vardagen på utan att man hinner stanna upp och reflektera över den särskilt mycket.
Den bara händer. Och man bara gör.
Ungefär som ett sånt där rullande band på fabriker.

Det är först när man stannar upp och ser sig omkring som man märker vart man är, hur långt man har kommit och kanske t.o.m kan man få syn på vart man är på väg.

Jag har campusvecka den här veckan vilket innebär att jag går i skolan långa dagar och proppas full med information.
Kurserna rullar på, tentas av och sen kastas man in i någon ny kurs och det bara rullar på så här.
Vårterminen är här och det är bara två ynka kurser kvar, sen har jag klarat av år ett på min utbildning.
Helt otroligt!

Det känns bra och jag tycker att alla kurser är så himla intressanta att jag skulle vilja grotta ner min ordentligt i alla teorier, men vem har orken och tiden till det?
Ok, kursen jag läser nu kanske inte är så värst överintressant, politik och samhälle. Men den funkar.

Och jag passar på att stanna upp ibland emellanåt och känna efter.
Och ser mig omkring.
Slänger en blick över axeln för att se hur långt jag har kommit, kisar mot horisonten för att se hur långt det är kvar.

Tänk va fort tiden går!