Väntan och regnet.

Idag har det regnat här.
Även om regnet behövs och man blir inte blöt om man har rätt kläder. Men ändå.
Jag tycker inte om regnet.

Men eftersom jag har en 2-åring hemma att underhålla om dagarna blev det att klä på både han och mig våra regnkläder och ge sig ut.

Vattenpölar är fascinerande! Och så roligt det är att hoppa i dem!

Enligt mig den vackraste och mysigaste lilla gatan som finns i kristinehamn! (inte för att jag vart på varenda gata i Kristinehamn, men ändå!)

Så stilla ån låg när vi var ute på vår promenad. TIll hösten blir det liv och rörelse här - på raftingen!

Vi gick till biblioteket och lånade lite nya böcker och sen till affären. Oskar var så duktig och gick nästan hela vägen, men det är jobbigt att gå så långt med så små ben.
Så det fick bli att åka vagn sista biten.

Tittut!

Imorgon jobbar Peter sista eftermiddagspasset. Arbetspasset då jag är ensam över nattningen och middagen och större delen av eftermiddagen. 
Det känns så trist att jag verkligen räknar ner tiden på dagarna innan Peter åker till jobbet, tiden tills jag ensam med båda barnen.
Och när han har åkt räknar jag ner tiden tills han kommer hem.

Jag skulle aldrig kunna vara ensamstående förälder. Jag förstår inte hur de klarar av det.
Men de måste väl. Och måste man så klarar man av det. På något sätt.
Kroppen och psyket klarar av sånt som man måste, när man måste det. För man måste det.

 
 
 
 
 
 
 
 
En bild  jag tog för några dar sedan på en fantastiskt vacker plantering. Vi har ju inte fått ordning på vår rabatt än, så jag går och suktar efter andras när jag ser nåt fint.
Så här kanske vi skulle ha det!

Jag längtar tills vi får ordning på vår uteplats.
Jag längtar till varmare väder, så vi kan vara ute mer, jag och Oskar.
Jag längtar till att Oskar börjar förskolan, så han får lite pedagogisk stimulans och jag får lite "egen" tid. (Med Lukas.)
Och jag längtar till Peters semester, då han kommer vara hemma med mig och pojkarna.
Och jag längtar till efter min mammaledighet, då jag kan jobba och dra mitt strå till stacken ekonomiskt här hemma, så vi kan börja leva på riktigt och inte behöva vända och vrida på varenda krona och öre.
Just nu känns som att jag bara går och väntar.


Och Peter slutar jobbet om 2 timmar.