Då vore allt perfekt.

Vi har tagit med barnen och stuckit iväg till huvudstaden några dagar.
Det gäller att passa på när man kan och har tid.

Stockholm, i mitt hjärta.
Jag tror att det bara är stockholmare som på riktigt kan förstå den sången.
Jag saknar Stockholm ibland, och ibland är jag så tacksam över att ha flyttat härifrån!
Stockholm finns ju alltid kvar, säger man.

Men det förändras.
Det byggs och ändras, och rätt vad det är känner man inte igen sig längre.
Folk flyttar bort, annat folk flyttar in, till slut känner man ingen.

Jag mår bra när jag är i Stockholm, i tempot och farten, men det är skönt att få njuta av stillheten och tystnaden i Kristinehamn också.
Men ibland blir det för tyst, eller för skränigt.
En blandning av Kristinehamn och Stockholm vore perfekt!

Eller om de låg lite närmare varann!
Då kunde jag åka in till stan och njuta av tempot och känna storstadspulsen.
Sen kunde jag åka hem när jag fått nog, hem till tystnaden och lugnet på "landet".

Då kunde jag fortfarande jobba kvar på mitt gamla jobb som jag saknar och bo där vi bor idag och trivs.
Jag saknar mitt gamla jobb. Barnen, kollegorna och uppgifterna.
Hade Stockholm och Kristinehamn legat närmare varann så kunde jag träffa mamma varje dag om jag så ville.

Jag ska uppfinna en transportör. En sån där man ställer sig i, tänker på en plats och så är man där.
Det vore perfekt.

Då vore allt perfekt.