Så mycket jag skulle kunna skriva. Men vad säger ni egentligen?

Efter total radiotytstnad på ett par dar så kommer här igen ett livstecken.
Det är svårt att hålla liv i bloggen och samtidigt plugga, jobba extra vid behov, ta hand om barnen, vårda vänskapsbanden och hålla liv i förhållandet ska ni veta!
Det är inte det att det inte finns något att skriva om, för det gör det!
Frågan är ju bara om ni skulle tycka det är så intressant att läsa om vilken musik som för tillfället tar upp mina sinnen, dagens psykbryt eller mina funderingar kring existentiell psykologi (vilket är innehållet på kursen jag läser just nu).
 
Jag tänkte att det kommer nåt stort inlägg snart om barnens trots, eller om den gråa vardagen. Eller nja, mera vit är den ju faktiskt. Eftersom snön bestämde sig att komma typ 3 månader för sent! 
Snart.
 
Så länge kan jag glädja er med lite småcitat som jag samlat på mig under julen och nyår.
 
En kompis heter Yacin i andranamn.
"Jaha, som hyacint fast utan H och T?" frågade jag då.
"Hyacint?" blev svaret.
"Ja, julblomman du vet. Som luktar." 
"Jaså, nejlika!"
Så fel det kan bli.
 
Det är inte lätt att uttrycka sig när huvudet är fullt. Citat av undertecknad.
"Jag såg hennes frisyr på en frityrsida. Nej! Frisyrsida!"
 
En annan kompis förklarar en ganska traumatisk bilolycka så här:
"Jag såg mitt liv passera revy. Och det var ingen särskilt bra revy!"

En klasskamrat skulle förklara icke-verbal kommunikation:
"Jag hör på hans kroppsspråk att han är arg."
 
Eller när jag åkte tunnelbana med Oskar sist i stockholm och han råkar upptäcka ventilationsluften vid fönstret:
"Jag har luft i munnen!"
 

Vad sa du, sa du?

Har ni tänkt på vad dumt uttrycket "Vi syns" är!
Vi syns.

Ja, det är väl klart vi gör.
Det man egentligen menar är ju "Vi ses".
Alltså, vi ses igen. Nån annan gång.
Inte vi syns.
Vi är ju inte osynliga liksom.

Eller "Vi hörs".
Ja, det gör vi väl mest hela tiden tänker jag.
Det man egentligen vill säga är nog "Vi hörs av" och då blir innebörden nåt helt annat.

Knasigt med såna där utryck.


Vad handlar din film om?

Det är rätt skumt vad ens vardag kretsar kring. 
Ens tankar och funderingar.

Man har ju huvudrollen i sitt eget liv.
Och det som händer i ens eget liv just nu är ju det viktigaste.

Eller ja, naturligtvis är det viktigt om någon i ens familj är sjuk eller ska föda barn vilken sekund som helst, men du har ju aldrig deras synvinkel.

Allt du upplever är ju ur ditt perspektiv, även om du kan försöka sätta dig in i hur någon annan upplever något.

Jag hörde några prata idag om rus. Olika sorters rus. (Ja, jag hamnade tyvärr bredvid några rätt tvivelaktiga och påverkade figurer som diskuterade ganska högt.)
De diskuterade länge och noga hur de upplevt olika sorters berusningsmedel och jag kände på en gång obehag.

Obehag men ändå förundran.
De diskuterade detta som om de pratade olika tv-program, med samma inlevelse och känslor som vi vanliga döda diskuterar top model, big brother eller uppdrag granskning.

Och då slog det mig.
Det här är ju vad deras vardag kretsar kring just nu.
I deras film där de är huvudrollsinnehavare handlar allt om rus.
 
Uppgång och fall. Rus.

Vad handlar din film om?