Att unna sig lyx

I veckan passade jag faktiskt på att ta en paus i pluggandet och unna mig lite spa-lyx.
Jag hyrde relax-avdelningen på badhuset och hade lyxen att vara där helt själv under hela tiden!


De har ju drop-in så det kan ju komma fler folk menar jag.
Jag bubblade, bastade och bara tog det lugnt i 2 timmar!



Efter den här hektiska perioden med B-uppsats, gymnasieval och allmänt rörig studiehandledning så kände jag att verkligen behövde det här för att orka med!
Gymnasievalen är ju inte färdiga än, så det lär bli en hektisk vecka som kommer med!


På relaxen har de en utomhuspool också som jag låg i en stund.
Riktigt mysigt att sjunka ner i värmen när det var minus 14 i luften!



Man kände sig lite som en kokande kräfta när det rök om en därute.

Det här verkligen något som jag rekommenderar och jag kommer nog hyra relaxen till mitt födelsedagsfirande i år tror jag :)

Sockerdetox

För några dagar sen blev jag tipsad om något som heter sockerdetox. 
Vad är nu detta?
Jo, under 20 dagar ska man ta bort allt onödigt socker ur sin kost.
Byta ut sockerfyllda födoämnen mot nyttigare sådana.

I klarhet betyder det:
Inga bakverk/kakor
Inget vitt bröd
Ingen läsk/saft
Inget godis
Ingen ketchup/sylt
Inga lightprodukter eller lättprodukter
Ingen vit pasta
Dra ner på fruktsocker
Inga jord- cashewnötter eller chips/popcorn

Jag startade i måndags och hade nog väntat mig ett större sötsug än vad jag har.
Än så länge rullar det på bra! Det enda jag skulle kunna klaga på är att jag har lite ont i huvudet, men det skulle kunna bero på stress. Det är mycket nu på jobbet och i skolan.

Det jag har gjort är att jag har bytt ut yoghurten till kvarg, pastan till ris eventuellt lite potatis och mycket sallad.
Något som verkligen gör skillnad är citronvatten.
Jag har en skiva citron i allt vatten jag dricker och gör te på citronskivor och lite ingefära.
Något måste hända i kroppen för jag får kissa som en kamel! (Om de nu kissar mycket...)

Till middag igår gjorde jag spenat- och fetaostbiffar. Superenkelt, jättegott och väldigt mättande måste jag säga!

Recept:
1 dl hasselnötter
1/2 dl linfrön
1 pkt fetaost
500g hackad spenat (fryst eller färsk)
3 ägg
2 dl mandelmjöl

Salt 
Peppar
Oregano
Basilika

Krossa hasselnötterna tillsammans med linfröna, smula fetaosten, blanda i övriga ingredienser och låt sedan smeten stå och svälla i ca 10 min.
Forna sedan biffar som du steker i stekpannan i lite olja.
Jag serverade med linsgryta men de funkar nog till de mesta.


Bon appetit!

Mittemot mig sitter en man

Snett framför mig på tunnelbanan sitter en man.
Jag har lite svårt att se ålder, men han kan vara runt 60, 65 kanske.
Han är rätt stor.
Och han sitter brett isär med sina ben och med sina enorma armar i kors över bröstet. Så han tar upp ett och ett halvt säte där han sitter och det är i princip fysiskt omöjligt att sitta rakt framför honom, för hans ben tar upp nästan hela benutrymmet framåt också.

Jag märker det inte till en början utan först när det kommer på fler folk.
För då måste jag trycka in mig i det lilla utrymmet som finns rakt framför denna man.
Jag gör mig mindre, så gott det går. Jag pressar ihop mina ben så de inte ska ta så mycket plats. Jag känner mig som en Rubiks kub som vrider och vänder på mig för att alla delar ska passa i det lilla utrymmet jag får till sittplats.

Mannen mittemot då?
Han sitter naturligtvis kvar orörlig. Han försöker inte förminska sig själv, han flyttar inte sina ben, han försöker inte göra plats åt nån annan.
Sen kommer det en ung kvinna och sätter sig på den lilla bit av sätet bredvid honom som fortfarande sticker ut. Hon nästan demonstrativt sätter sig i knät på honom och först då börjar mannen maka ihop sig.
Och tror ni inte att HELA sätet bredvid honom uppenbarades, han la ner armarna så att tjejen bredvid kunde få plats och satte in sina fötter under sitt säte.
Helt plötsligt fick alla plats och han såg inte ut som att han höll på att klämmas ihjäl av platsbrist.

Vad är anledningen till att så själviskt sitta och ta upp plats när man ser att folk runtomkring inte får plats.

Och varför, VARFÖR går jag med på att förminska mig själv, gång på gång istället för att be denna man att flytta på sig lite?