Good enough och allt som lämnas därhän

Jag har sagt det förr och här kommer det igen - mina timmar räcker inte till.
Jag jobbar ju 50% och pluggar 100%, därutöver har jag sambo och två små barn. 

Från när jag och pojkarna var på Leklandet i Karlstad förra helgen.



Dessutom vill jag gärna hinna med att gå och träna lite, träffa vänner, ha kvalitetstid i soffan, spela teater, lägga pussel, läsa böcker, blogga, resa och koppla av.
Men nej, mina 24 timmar per dygn tillåter bara att jag gör små delar av dessa saker varje dag. 
Jag kanske inte tränar varje dag eller umgås med mina vänner varje dag, men nångång.
Jag tycker att jag planerar mina dagar in i minsta detalj för att kunna få ut så mycket som möjligt ur dem.
Men ändå är det saker som blir lämnade till Att göra sen-listan.

Jag hatar att slarva. Jag ogillar att inte ha koll, glömma bort saker eller inte hinna med. Att nöja sig med good enough istället för att känna sig nöjd, färdig.

Just nu känns det som att jag gör lite grann lite överallt. Lite halvdant sådär. (Och dessutom har vi haft besök av sjukdom här hemma så då blir det ännu mindre gjort.)
Jag försöker intala mig att Good enough får räcka så länge, men det grämer mig.



Jag njuter av min lediga tid istället för att blogga om den, och det måste jag försöka intala mig själv att det är Good enough - även om kära långt borta som tar del av vår vardag via bloggen nu blir avklippta på nåt vis.

Det kommer tid. När allt lugnar ner sig, för det gör det till slut. 
Tid att njuta, tid att göra färdigt och bli nöjd, tid att vara Här och Nu istället för Där och Sen.  


Kommentera här: