Smaka på värmland i Mariebergsskogen

I helgen var det dags för årets upplaga av Smaka på Värmland i Mariebergsskogen i Karlstad.
Vädret var fantastiskt och såklart jobbade Peter både lördag och söndag.
Men jag är ju inte den som är den, så efter lite logistik-lösningar fick jag skjuts av svärfar och kunde åka och hämta bilen på Peters jobb, så fick han samåka hem.
Vi behöver verkligen en till bil känner jag. Det kommer inte bli roligt i vinter när jag ska cykla 10 minuter i motsatt riktning från mitt jobb och lämna av pojkarna 07 på morgonen och sedan cykla 20-25 minuter åt andra hållet till jobbet.
Om jag ens kan cykla alls när snön kommer. Troligtvis inte.

Hur som!
Himlen var blå så långt ögat kunde se.


Det kändes som att hela Värmlands befolkning hade vallfärdat till Karlstad denna dag och att ta sig fram med barnvagn var inte det lättaste.


Jag slutar aldrig att förvånas över att om man har barnvagn så verkar man bli osynlig. Folk nästan ramlar över vagnen och 2 (två!) gånger under matmarknaden så ställde sig folk framför mig i kön när jag stod där med min vagn. Syns jag inte?!
Till sist tröttnade jag på att folk behandlade mig som osynlig, så jag använde mig vagn som pansarvagn kan man säga.
Och vet ni vad? DÅ såg folk mig, om inte annat så KÄNDE de min vagn!

Efter nån timmes trängsel bland matglada värmlänningar gick vi till den intilliggande parken och lekte en stund.
Det var ungefär lika mycket folk där, men pojkarna hade roligare.


Vi passade även på att hälsa på djuren som var ute i djurparken bredvid.


Det var inte så många djur ute, kaniner, grisar, getter och får och nån enstaka ko.
Ungefär i samma veva började pojkarnas tålamod och ork sina och då tröttnade mamman på att ta fler kort också.


Det var på det stora hela en väldigt trevlig dag, men det gick åt mycket energi också att hålla reda på och underhålla två barn på egen hand i folkmyllret.

Här är en minitårta som vi passade på att unna oss från marknaden. Ni ser ju att pojkarna gillade den!

Mysigt att gå på marknad, men inte lika mysigt att behöva knuffa sig fram med en tillsynes osynlig barnvagn och ensam med två vilda ungar.

Kommentera här: