Diagnos: Curlad

Med risk för att trampa på ömma tår och få en uppsjö av påhopp så ställer jag nu frågan: Curlar vi våra barn för mycket?
Så mycket att det faktiskt gör de illa?
För vem curlar vi? Vad vinner vi på att curla våra barn till vanvett?

Vi föräldrar gör allt för att skona våra barn från nederlag, besvikelser, sorg, stress, obekväma situationer, verkligheten i stort faktiskt.
Ända från att de är nykläckta från livmodern curlas de.

Om det serveras mat som inte faller barnen i smaken skjutsas annan mat illa kvickt till barnens undsättning.
Om de ska ordna en uppgift själva, bli inte förvånade om föräldrarna kliver in och gör den åt barnen.

Och Gud förbjude om det stackars barnet skulle råka ha tråkigt en millisekund av sitt liv!

Nej, allvarligt talat.
Jag tror att våra barn behöver vår hjälp och vårt stöd för att växa upp och bli ansvarsfulla, handlingskraftiga vuxna.
Men jag är fullt och fast övertygad om att vi kanske "hjälper" dem fel.
Det vi "hjälper" dem med, det vi reducerar och tar bort ur deras liv är kanske just det som de behöver få uppleva och träna på för att bli vuxna.

Eller så är det bara så att jag har gått och blivit bitter.

1 mamma anja:

skriven

Detta diskuterades nu på morgonen i TV 4:an med pappapanelen.
Ska vi rusa till barnet och ge tröst då det trillar och gråter, för att det kanske gjorde ont? Eller ska vi bara säga. Upp och hoppa!" och inte ge barnet uppmärksamhet med dalt och curling?
Eller kan det vara så att barnet gör sig till och vill få uppmärksamhet? Vad gör det att man tar hand om sitt barn som ramlar och faktiskt slår sig?
Inte säger vi till någon vuxen som ramlar" UPP OCH HOPPA! INTE GJORDE DET DÄR SÅ ONT ATT DU BEHÖVER GRÅTA! Seså, upp nu"! Nej, sånt händer inte.
I och med att barnet "trotsar" som det så fint heter, borde det istället heta: Självständighet och frigörelse!
Att fort byta ut maten som barnet inte vill äta, är ju ingen bra ide heller! Som vuxen ligger det i ansvaret att föregå med gott exempel: att smaka och äta allt! Säger ena parten nej till något gör ju barnet det oxå! Lär man sig i småbarnsåldern att man ska äta allt, får man inga problem som vuxen sen att neka till något, BARA FÖR ATT MAN INTE GILLAR DET! Vilka krav ställer vi då på våra barn att de SKA åta allt? Detta går inte ihop.
Alla barn växer upp och förhoppningsvis blir även de vuxna med eget ansvar om sitt liv. Oavsett om vi "curlar" eller inte!

Svar: Nu är ju inte riktigt tröst och curling samma sak. Att ge sitt barn tröst och uppmärksamhet tycker jag är självklart. Det jag menar med curling är att ta bort utmaningar ur sitt barns liv och inte lita på sitt barns förmåga och självständighet.
Iréne

2 mamma anja:

skriven

Det var precis detta som diskuterades i morse, som jag skrev.
Curla mot/åt/ för sitt barn är väl att inte lita på att barnet kan göra vissa saker, så man gör dem åt barnet istället.
Och sånt leder väl bara till osäkerhet för barnet, att inte kunna göra något själv. Att inte duga.
Alla barn måste vidga sina vyer, och se vad som finns runt hörnet, eller vart vägen bär.
Ingen vuxen kan göra den erfarenheten åt dom.

Kommentera här: