Praktikexaminationen är avklarad!

Jajemän!
Imorse var det definitivt - jag har klarat av första praktikperioden på Studie- och yrkesvägledarutbildningen och blivit godkänd!
Vi hade ett ca 1 timme långt telefonsamtal där mina erfarenheter och kunskaper stöttes och blöttes friskt.
Och det blir rätt tydligt, för en själv om inte annat, hur mycket som har fastnat av bokkunskaperna och alla teorier.


Så nu kan jag andas ut ett tag.
Nu är det "bara" en 9 sidor lång samtalsanalys som ska skrivas, så är delkursen också avklarad.

Det har gått sjukt fort, men tagit mycket energi och tid.
Jag känner att jag inte riktigt har haft tid till att varken fokusera på studierna eller på arbetet. Jag har varit lite splittrad kan man nog säga.

Och på lördag åker jag och pojkarna till Stockholm igen för en vecka på universitetet.
Längtar efter storstadspulsen och pausen från landet ett tag.



Brasträff och vackert väder

Idag åkte vi iväg på nåt helt nytt för vår familj - Brasträffen.
Det är en tipsrunda för alla åldrar som hålls varje helg här i Kristinehamn.
Tipsrundab avslutas med grillning där man får grilla egen korv om man vill.


Vi satte av tidigt hemifrån och när vi kom fram var det strålande vackert väder med klarblå himmel och spegelblankt vatten.


Magiskt vackert! Och inte särskilt kallt heller.


Det var mycket folk som hade kommit för att delta och pojkarna hade massor med spring i benen.


Tipsrundan tog en stund att gå och gick längs promenadstråk och villaområden.


Vi hittade en mysig liten jordkällare nästan när vi kommit i mål.
Det såg nästan ut som en liten Hobbit-bostad.


Det var rätt svåra frågor och jag tror pojkarna var alldeles för uppspelta för att uppskatta promenaden.
En stund i friska luften fick vi i alla fall men jag tror vi får vänta ett tag till nästa gång vi deltar i Brasträffen.

Diagnos: Curlad

Med risk för att trampa på ömma tår och få en uppsjö av påhopp så ställer jag nu frågan: Curlar vi våra barn för mycket?
Så mycket att det faktiskt gör de illa?
För vem curlar vi? Vad vinner vi på att curla våra barn till vanvett?

Vi föräldrar gör allt för att skona våra barn från nederlag, besvikelser, sorg, stress, obekväma situationer, verkligheten i stort faktiskt.
Ända från att de är nykläckta från livmodern curlas de.

Om det serveras mat som inte faller barnen i smaken skjutsas annan mat illa kvickt till barnens undsättning.
Om de ska ordna en uppgift själva, bli inte förvånade om föräldrarna kliver in och gör den åt barnen.

Och Gud förbjude om det stackars barnet skulle råka ha tråkigt en millisekund av sitt liv!

Nej, allvarligt talat.
Jag tror att våra barn behöver vår hjälp och vårt stöd för att växa upp och bli ansvarsfulla, handlingskraftiga vuxna.
Men jag är fullt och fast övertygad om att vi kanske "hjälper" dem fel.
Det vi "hjälper" dem med, det vi reducerar och tar bort ur deras liv är kanske just det som de behöver få uppleva och träna på för att bli vuxna.

Eller så är det bara så att jag har gått och blivit bitter.