Att komma tillbaka till vardagen

Nu har jag alltså varit hemma från sjukhuset i 4 dagar men det känns som längre ändå.
Allt tar längre tid på något sätt. Eller så har jag varit mer i nuet denna vecka och tänker inte så mycket tre steg framåt, som jag alltid gör annars.

Jag har släppt irritationen över att jag inte kunde ta mig iväg till Stockholm denna vecka. Men jag vet och känner ju att jag missat massor i och med det. 
Vi försöker hjälpa varandra så gott det går i basgruppen, men vi har verkligen haft otur!
Jag kom inte iväg för att jag låg på sjukhus. En annan tjej i gruppen kom inte heller iväg pga en jobbig separation med sambon.
Väl på plats i Stockholm drabbades en annan basgruppsmedlem av matförgiftning och blev sängliggandes.
Så nu kan vi verkligen behöva lite lugn och ro!

Jag hade fått så fina "krya på dig"-kort på posten när jag kom hem från mina guldkorn till vänner och i torsdags kom Yara förbi med en riktigt söt liten blomma. 


Jag vet att många undrar hur det är med mig och jag mår mycket bättre nu.
Jag har inte ont i magen längre, men äter 2 olika sorters penicillin i 6 dagar till. Sen blir det återbesök på sjukhuset för att se så att allt verkligen är bra.


Vi hade riktigt festfika här hemma igår och bara njöt tillsammans. 
Med hembakade bullar, tulpaner från trädgården och vårsolen i fönstret. Mys!

Vad var det som hände egentligen, har många frågat mig. Och jag undrar detsamma.
En blindtarmsoperation ska ju vara den enklaste operationen, har jag hört.
Förmodligen tog det för lång tid innan den togs bort så den hann skapa oreda i hela magen. 
Och med mitt redan dåliga blodvärde vid inskrivningen orkade inte kroppen stå emot infektionen helt enkelt.

Blodvärdet sjönk varje dag när jag låg inne och till slut var inte situationen hållbar längre med ett blodvärde på 76 och sänka 138.
Hur skulle min kropp orka få upp blodvärdet, läka operationssåret och samtidigt kriga mot bakterierna i magen? 
Jag fick ju blod och nästan omedelbart vände infektionen.

Jag är så glad att vara hemma igen och börjar få tillbaka energin.


Och vad jag saknade de här två när jag låg inne på sjukhuset! Mina älskade små bebisar!

1 mamma anja:

skriven

Välkommen hem, säger vi här hemma, trots att du varit hemma några dagar!Självklart längtar man efter sina barn när man är borta.
Du får pussa och krama dom nu, hur mycket du vill!
WELCOME HOME AGAIN!

Kommentera här: