Är du inte trött?

"Är du inte trött?" 
Så frågade de mig på sjukhuset när de upptäckte min blodbrist.

Jo.
Jag har varit trött i över 4 år nu.
Ända sen jag väntade Oskar har min energi varit som bortblåst.
Trött är en underdrift.
Trött på att aldrig få sova ut ordentligt, trött på att bli väckt flera gånger per natt, trött på att tjata och trött på allt trots.

"Du kanske har vänjt dig" sa de också.
Vid att vara trött? Eller vid att tjata?
Det gör ju saken ännu värre.
Att dels vara trött av blodbristen och dels vara trött av småbarnslivet, dubbelt trött, så oändligt trött.

Så jag undrar ibland hur mycket energi jag skulle ha haft, hur pigg jag egentligen vore om jag inte haft blodbrist och inte haft småbarn.

Nu är blodvärdet nästan åtgärdat i alla fall, inte för att jag känner någon markant skillnad från förut, men det ska tydligen vara bättre nu.

De sömnlösa nätterna, avsaknaden av sovmornar och allt tjat och tacklingen av trotset får jag nog dessvärre leva med några år till.


Kommentera här: