Besök på polismuseet

Förra helgen var vi på besök i storstan och passade på att besöka Polismuseet.
Det var ett litet mindre museum och hade många gamla polisbilar och en speciell avdelning för barn.

Här fanns små leksakspolisbilar att titta på.


Oskar prövar på att ha olika polismustascher. Rolig ide!


Där fanns polislego, bilder man kunde färglägga, klä ut sig till polis och även en real-size polisbil som barnen fick leka i.


Lukas kör polisbil. Roligast var när man satte igång blåljusen!




En liten polishelikopter hängde i taket och när man tryckte på en knapp lät helikopterljud i hela lokalen. Lukas blev lite orolig över vad som lät men det fick över snabbt.


Såklart skulle polismotorcykeln provåkas.


Lite av polismannens redskap, men det viktigaste hjälpmedlet en polis har är munnen fick vi lära oss.


En riktigt stilig liten polisman!


Och en liten konstapel Lukas.


Efter besöket var båda pojkarnas energi låg och båda föräldrarnas tålamod var slut.

Jag rekommenderar att ni besöker museet utvilade, nyätna och med påfyllt förråd av tålamod och mutor.


Så mycket jag skulle kunna skriva. Men vad säger ni egentligen?

Efter total radiotytstnad på ett par dar så kommer här igen ett livstecken.
Det är svårt att hålla liv i bloggen och samtidigt plugga, jobba extra vid behov, ta hand om barnen, vårda vänskapsbanden och hålla liv i förhållandet ska ni veta!
Det är inte det att det inte finns något att skriva om, för det gör det!
Frågan är ju bara om ni skulle tycka det är så intressant att läsa om vilken musik som för tillfället tar upp mina sinnen, dagens psykbryt eller mina funderingar kring existentiell psykologi (vilket är innehållet på kursen jag läser just nu).
 
Jag tänkte att det kommer nåt stort inlägg snart om barnens trots, eller om den gråa vardagen. Eller nja, mera vit är den ju faktiskt. Eftersom snön bestämde sig att komma typ 3 månader för sent! 
Snart.
 
Så länge kan jag glädja er med lite småcitat som jag samlat på mig under julen och nyår.
 
En kompis heter Yacin i andranamn.
"Jaha, som hyacint fast utan H och T?" frågade jag då.
"Hyacint?" blev svaret.
"Ja, julblomman du vet. Som luktar." 
"Jaså, nejlika!"
Så fel det kan bli.
 
Det är inte lätt att uttrycka sig när huvudet är fullt. Citat av undertecknad.
"Jag såg hennes frisyr på en frityrsida. Nej! Frisyrsida!"
 
En annan kompis förklarar en ganska traumatisk bilolycka så här:
"Jag såg mitt liv passera revy. Och det var ingen särskilt bra revy!"

En klasskamrat skulle förklara icke-verbal kommunikation:
"Jag hör på hans kroppsspråk att han är arg."
 
Eller när jag åkte tunnelbana med Oskar sist i stockholm och han råkar upptäcka ventilationsluften vid fönstret:
"Jag har luft i munnen!"
 

Jag har något att bekänna

Ok vänner, jag kommer nu avslöja något som kanske några av er redan vet om och ni andra får väl bara hålla i hatten, för här kommer det - jag är språkpolis!

Jaha, vad innebär det tänker ni nu.
Har du gått språkpolishögskolan, är du svenskalärare eller vadå?

Nja, inte riktigt, jag stör mig bara otroligt mycket på folk som skriver och pratar fel.
Särskrivningar, felstavningar, fel ordval, konstiga meningsuppbyggnader, sånt här kan verkligen irritera mig och jag kan bli riktigt grinig när jag råkar ut för sånt.

Men det absolut värsta är när vuxna människor pratar fel, alltså uttalar orden fel.
Jag har några exempel, (såklart!):

Absolut
Inga problem tänker ni. Men jag har råkat ut för folk som uttalar ordet "appselut". Tyvärr vanligare än man tror. 

Program
Jaha, program, inga konstigheter.
Joho! Här sörni säger folk "pogram", de tar bort R:et. Helt otroligt!

Regissör
Som ni säkert förstår är det här ordet extra viktigt för mig, så när människor envisas med att byta plats på S:et och G:et så att det helt plötsligt låter "Ressischör" så kan ni säkert förstå att det kryper i kroppen på mig.

Egentligen
Jamen HÄR ska det väl inte vara några konstigheter eller? Jo! Tänk på hur många som säger "Igentligen" eller ännu värre "Igänkligen".

Erkänna
Det här kan vara frågan om dialekt, men är lika illa ändå. Folk säger alltså "Ärkänna" men Ä istället för E.
Likadant är det med:
Erfarenhet
Som då blir "Ärfarenhet". Konstigt.

Kyckling
Det här har jag bara råkat ut för i ett enda fall, men ändå så störande.
Kyckling blev berövat sina konsonanter och blev då "Kyttling". 

Bredvid
Kan även här vara fråga om dialekt eller möjligtvis brytning, men nej. Jag har hört det för många gånger.
Bredvid blir uttalat "Brövi". Say what?!

Så!
Nu har jag biktat mig och avslöjat en av mina trigger-points, språket.