I väntans tider...

Ja, inte jag alltså.
Jag mötte en tjej idag som väntar sitt första barn som kan komma när som helst nu.
Och hon var så trött på att vara gravid.
Och jag förstod henne!

Jag kom ihåg hur tung den där sista tiden var, hur långa dagarna var och hur ont jag hade - överallt!
Hur det värkte i ben och rygg och hur det tog en kvart att vända sig i sängen för att då komma på att man var kissnödig.
Hur jag hade halsbränna dygnet runt och kissnödig för jämnan.

Jag blev igångsatt med båda mina förlossningar och ingen av dem var på gång vid igångsättningen. Inte ens Lukas som kom 13 dagar över tiden!

Till slut ringde jag MVC och grät av smärta i kroppen och krävde att de skulle sätta igång mig!

Den gravida kvinnan kagg träffade idag berättade om när hon tappade sina nycklar på golvet häromdagen och då blev katastrofen ett faktum.
Jag förstod henne så väl!

Att röra sig är smått omöjligt och när man väl tagit sig ner till marken passar man på att kolla vad annat man kan passa på att plocka upp när man ändå är därnere.
(Jag kan erkänna att många tappade saker blev liggandes kvar på golvet de sista graviditetsmånaderna pga oförmåga att röra sig.)

Jag vet inte vilka gravida kvinnor som passar in på beskrivningen "gravida kvinnor strålar" för det gjorde definitivt inte jag!
Jag var så trött! 
Och alla sa att jag skulle passa på att sova innan förlossningen. Det är ju inte så att man kan ladda upp ett "sov-förråd" att ta av senare.
Och hur lätt är det att sova när man knappt kan röra sig och håller på att dö av smärtattacker vid varje liten rörelse och sen ligger nån och sparkar på ens urinblåsa stup i kvarten!

Nej, väntans tider är rent ut sagt för jävliga!
Jag avundas verkligen inte havande kvinnor och deras sista veckor innan förlossningen! 



Kommentera här: