Tur att gammalt bröd glädjen någon!

Igår gick vi ner till änderna med lite gammalt bröd.
Det var länge sen vi gjorde det sist och det här blev första fågelmatningen för Lukas.


Änderna blev riktigt glada när de förstod att vi kom med bröd.

Oskar visade lillebror Lukas hur han skulle smula brödet och sedan kasta smulorna till fåglarna.



Det var en mysig stund faktiskt.
Synd att vi hade så lite bröd med bara!

Mörker mörka mörkt kristaller

Titeln på dagens iinlägg är även titeln på en konstutställning som jag och en god vän besökte igår.
Mellan plugg, litteraturläsning och några timmar jobb lyckades vi klämma in ett snabbt besök på konstmuseet här i stan och se lite vacker glaskonst.
Det var konstnärerna Ingalena Klenell, glaskonstnär, och Maria Quartsfordt Brising, konstnär som gått samman och skapat utställningen "Mörker mörka mörkt kristaller", (vilket är titeln på en dikt av Ann Jäderlund.)


De här träden var ca 1 meter höga och väldigt vackra. After the storm, Ingalena Klenell.


De här småträden hade skapats med hjälp av att flera glaskonstnärer samtidigt dragit i glasmassan åt olika håll. Leave a message, Ingalena Klenell.


Väldigt fina!


Här såg verkligen glasskulpturerna ut som is! Shoreline, Ingalena Klenell.


Ingen skulptur är den andra lik! Otroligt vackra och jag ville verkligen röra vid dem, men det fick man inte.
Vilken mardröm om man råkat välta en sån här skulptur!


Glasbollar som ser ut som blöta stenar. Och glas som ser ut som isflak.


I stora utställningshallen hade en skog av glasträd hängts upp.
Glasskulpturerna såg verkligen ut som träd täckta av is. Helt otroligt vad man kan skapa av glas!
Neverland, Ingalena Klenell.
 

Varje del är upphängd separat i taket med ståltråd. Stammen för sig, grenarna för sig.
Träden stod inte på marken utan hängde i taket.

Vilket hantverk!


Fina Johanna på utställningen.


Som ett snölandskap.


Mitt ibland träden låg en ishacka av glas. Otroligt välgjord och så blank och fin!


En väldigt vacker utställning med så otroligt mycket kreativitet i!

Här är dikten som utställningen bygger på:
"Nu är marken täckt ett puder
av de vita brandkristaller
Döda vita sommar is
Och den döda gång kristaller
Lyktan under björken vit
Här fanns gräset svagt kristaller
Gröna tunna färger is
Ingen går här mörkt kristaller
Ljuset käglan vita puder
Brandens lykta sommarpuder
Vita gräs kristaller is
Mörker mörka mörkt kristaller"
Ann Jäderlund

Jag kan själv!

Nånstans håller jag tummarna att Oskar aldrig ska tröttna på det här!


Just nu är "jag kan själv" perioden här och med den massor av vilja, envishet och tålamod.
Att klara själv, visa att man är duktig och börjar bli stor - på riktigt - är så enormt viktigt!
Dammsugningen går alltså inte alls lika fort som annars, men å andra sidan kanske jag sår ett intresse för rent hus och därmed framtida städning här hemma?

Som han kämpade!
Dammsugaren var tung att dra och munstycket sög sig fast i mattan och i golvet, men han kämpade på!
Och fast jag erbjöd mig att fortsätta dammsuga så ville han försöka.
Han ville klara det själv.
Min lilla älskling! 
Som inte är så liten längre.