Är du bäst på ditt jobb?

Jag är teaterpedagog. Jag har en pedagogexamen och har jobbat mycket med barn, ungdomar och vuxna.
Jag skulle anse mig själv som en bra pedagog.

När jag jobbar har jag planerat, tänkt igenom och valt varje moment med omsorg. 
Jag har i mina val vägt in vilka individer och roller som finns i gruppen och vad de kan.
Dessutom har jag även tid att reflektera och utvärdera hur det gått efteråt i lugn och ro.
Jag lägger ner mig till tusen och ger allt.

Och det viktigaste av allt är att på jobbet har jag kollegor runt omkring mig.
Kollegor som jag kan bolla idéer med och utbyta kunskaper med. 
Kollegor som kan fylla i tålamodet när mitt tryter och ta över när mitt ideförråd är tömt.


Så läste jag en kort text till en bild på instagram häromdagen.
Texten kan sammanfattas såhär: "Är du bättre pedagog än mamma?"
Och det högg i hjärtat på mig när jag kom fram till att mitt svar på den frågan är tyvärr ofta ja, det är jag.

Jag gör mitt bästa, ger mitt bästa, min energi och mina roliga idéer till barnen på jobbet och sen när jag kommer hem är allt slut.
Energin är slut och jag är trött och orkar inte lirka mer med gnälliga barn som jag har fått pröva tålamodet med hela dagen.

Det är hemskt att göra den jämförelsen och komma fram till den slutsatsen, men jag tror att de flesta av oss har mer tålamod, är trevligare och försöker mer på jobbet än med våra nära och kära hemma.

Jag tänker att det måste finnas så otroligt många andra som är så väldigt mycket bättre föräldrar än den jag är.
Som är påhittiga och roliga och hittar på finurliga lösningar och lekar åt sina barn.
Som orkar ge allt även till sitt eget barn efter att de kommer hem från jobbet.

Jag tror att fler som jobbar med barn känner igen sig och jag önskar nånstans att det inte behöver vara så här.
Varför ska man behöva arbeta så mycket att när man kommer hem så orkar man inte ge av sig själv till sina egna barn?

Är du bättre på ditt jobb än förälder/sambo/partner?



Tillsammans är man mindre ensam



Har precis kommit hem från en "Tillsammans-marsch".
Tillsammans mot rasism heter evenemanget och marschen anordnades på ett 20-tal orter runt om i Sverige idag.


Kristinehamn ville naturligtvis inte sämre utan hade sin egen lilla marsch och många människor dök upp, jag skulle tippa på att det var ett 100-tal människor som deltog!


Det var skönt att se att så pass många människor dök upp och efter marschen hölls tal och det spelades musik.


Det känns lite synd att det nästan alltid är samma upplägg på såna här manifestationer, marsch, tal och sen rinner allt ut i sanden.
Vilka av alla dessa människor står upp mot orättvisor och vågar säga ifrån om de ser någon bli orättvist behandlad?


Jag är ändå hoppfull i och med att så många kom och jag hoppas många tar med sig mod och lite jävlaranamma hem!

Mingelbilder

Här kommer lite fler mingelbilder från 30-årsfesten.
 

Tummen upp! Allt är redo!