65 år kvar till pension

Min 30-årskris närmar sig med stormsteg och därmed även min fest!
Jag vill ha en riktigt stor, bra fest som man minns, eller ja, det räcker att jag minns den faktiskt, så jag inte får nån ångest att passera 30-strecket.

Det innebär att jag ska jobba i minst 35 år till, och jag har inte ens ett jobb idag, så det känns tryggt. Inte,
Det innebär att jag inte längre är tonåring (har inte vart på ett tag heller, närmare bestämt 10 år), inte ens 20-nåt-åring, utan mer mognare 30-åring.
Det innebär att de låtar som kommer ut på radion idag som remixer känner jag igen från när de kom ut som original. (Och kan minnas tydligt "Running-man dansstegen som man tränade på och sedan flitigt utövade på alla discon.)

Men jag har hunnit med mycket och har massor kvar som jag vill och planerar att göra. Så livet är inte över, tack och lov!

Jag hoppas bara att de kommande 10 åren för med sig lite stabilitet, typ fast jobb att börja med.
Så man kan börja pensionsspara på allvar, resa lite med familjen och spara ihop till bättre boende.

Festplaneringen är det inget fel på i alla fall och jag är övertygad om att det kommer bli en rolig, tokig och helt fantastisk kväll att minnas!