Då vore allt perfekt.

Vi har tagit med barnen och stuckit iväg till huvudstaden några dagar.
Det gäller att passa på när man kan och har tid.

Stockholm, i mitt hjärta.
Jag tror att det bara är stockholmare som på riktigt kan förstå den sången.
Jag saknar Stockholm ibland, och ibland är jag så tacksam över att ha flyttat härifrån!
Stockholm finns ju alltid kvar, säger man.

Men det förändras.
Det byggs och ändras, och rätt vad det är känner man inte igen sig längre.
Folk flyttar bort, annat folk flyttar in, till slut känner man ingen.

Jag mår bra när jag är i Stockholm, i tempot och farten, men det är skönt att få njuta av stillheten och tystnaden i Kristinehamn också.
Men ibland blir det för tyst, eller för skränigt.
En blandning av Kristinehamn och Stockholm vore perfekt!

Eller om de låg lite närmare varann!
Då kunde jag åka in till stan och njuta av tempot och känna storstadspulsen.
Sen kunde jag åka hem när jag fått nog, hem till tystnaden och lugnet på "landet".

Då kunde jag fortfarande jobba kvar på mitt gamla jobb som jag saknar och bo där vi bor idag och trivs.
Jag saknar mitt gamla jobb. Barnen, kollegorna och uppgifterna.
Hade Stockholm och Kristinehamn legat närmare varann så kunde jag träffa mamma varje dag om jag så ville.

Jag ska uppfinna en transportör. En sån där man ställer sig i, tänker på en plats och så är man där.
Det vore perfekt.

Då vore allt perfekt.

När vi två blev två

Tänk att vi två, kombinerade, kunde resultera i två, små, helt fantastiska killar!
Och varje dag ser jag något nytt, något de lärt sig, något drag jag inte sett förut, någon likhet.
Mina små hjärtan förgyller verkligen mitt liv på alla sätt.
Utan er vore jag ingenting.

En solig dag i skärgården

Idag är första dagen på Peters ledighet och solen sken så vi bestämde oss för att åka turbåten ut till Sandvikarna.
(En ö mittemot Picasso som har en enorm sandstrand som ligger i eftermiddagssolen och ofta i lä.)

Oskar tyckte nog det var väldigt spännande att åka båt - det här var ju första gången han åkte båt.
Han satt och tittade på vattnet och ropade efter andra båtar och skrattade.

Sen när vi kom fram upptäckte vi att vi var de enda på ön. Ett till sällskap bestående av två tjejer hade också åkt med båten ut, men förutom oss var det tomt.
Skönt att få vara själva, och när det sedan kom ut fler var det nästan lite jobbigt.

Oskar lekte i vattenbrynet, men ville inte doppa sig. Jag gick i till midjan men inge mer.

Sen kom regnet.
Vi fick slänga ihop våra saker och sedan stå och vänta på att båten skulle komma och hämta oss.

Regnet kom och gick resten av dagen, vilket var synd. Det hade vart kul att kunna stanna kvar på stranden om solen hade skinit.
Det får helt enkelt bli fler turer ut i sommar - då det inte regnar!