2-årskalas för Oskar!

 
Min sötaste, finaste och goaste lille Oskar fyllde ju 2 år när jag låg på BB med Lukas.
Så av självklar anledning blev det ju inget kalas då, ett kalas som jag mer eller mindre har planerat, men som tur var inte förberett. (Det var ju tänkt att Lukas skulle ha tittat ut 13 dagar tidigare än vad han gjorde, så OM han hade gjort det, hade vi ju haft gott om tid för kalas och inbjudningar och dylikt...)

Så istället bestämde vi oss för att nu när vi varit hemma i ungefär en vecka att vi skulle ha ett litet mini-kalas för Oskar så att han känner att han har fyllt år.
Han fick några presenter redan förra lördagen, då han faktiskt fyllde år, sen fick han några när jag kom hem, sen har jag fått lite ströpresenter utspritt över hela veckan, så idag fick han "bara" två presenter till från farmor och farfar. 
Totalt har han fått Alfons Åberg DVD-box, "Bilar" på DVD, en bok om bilar, Barna Hedenhös-boken, en playmobil-bondgård, ett leksaksverktygsset från Bosch, en trehjuling, ett par skor, lite kläder och några grattiskort.
Så lite bortskämd har han nog blivit!
Och så kom ju lillebror Lukas två dagar innan hans födelsedag också!

Den fina bordsdukningen. Inser att vi är i stort behov av en komplett servis, ett (eller flera) uppläggningsfat och ett tårtfat! Kanske ett par dukar också...
 

Dagen till ära hade jag beställt en Polisbils-tårta och gissa om den var uppskattad! Den var supergod också!
 
Med tågljus dagen till ära!


Stora killen! Hela 2 år har han blivit!


Födelsedagsfika!


Den fina traktorn som Oskar fick av farmor och farfar. Mormor Anja och morbror Staffan spanar in presenten.


Ännu mer gofika!

Sen gick vi ut och lekte i sandlådan och mormor och Oskar hittade en grävmaskin som inte fungerade.
Mormor försökte dock desperat att få den att fungera... Oskar undrar nog vad mormor håller på med. Underhållande var det i alla fall!
 
En supertrevlig dag och fint väder har vi haft också!

Tunga dagar

Jag förlorade ju en del blod före, under och efter förlossningen och fick ta emot två påsar blod.
Sen trodde jag att eländet skulle vara över och att vi skulle få komma in i vår vardag lugnt och stilla.
 
Men varför sluta där?
Nu har jag åkt på nån infektion som ingen vet vad det är.
Det är inte infektion i livmodern verkar det som, för jag hade inte ont där när de undersökte mig.
Det syntes i blodprovet och i urinen att jag hade en infektion i kroppen, men inte var.
Jag har feber och mitt avslag är inte som det ska. (Eterblödningarna
De kunde se ett litet utslag av urinvägsinfektion på urinprovet, men det var ändå inte solklart att det var det heller. Så nu äter jag penicillin i 5 dagar mot urinvägsinfektion, men jag har fortfarande feber och mår som att jag hade influensa i kroppen.
 
 
Jag är så otroligt trött också. Trött på att ingen vet vad det är för fel. Trött för att jag aldrig får sova ut, och nu går jag upp var tredje timme om natten för att amma Lukas.
 
Jag hoppas jag mår bättre snart och att de får reda på vad det är för infektion.
 
Lukas mår bra i alla fall och växer så det knakar. Och det är ju det viktiga!
 

Ruttnande navel och fotsvett

Charmig titel - I know!
Idag är det tredje dagen hemna från bb och Lukas sjätte levnadsdag.
Nätterna går väl an, nu när vi har hittat ett system. Eftersom Peter inte kan amma (?!) blir det jag som går upp på nätterna och matar Lukas.
Sen går Peter upp på morgonen med Oskar. Och sen får han underhålla honom resten av dagen känns det som, eftersom att jag måste amma Lukas titt som tätt och varje matning tar i dagsläget lååånngg tid! 
 
Amningen haltar fortfarande, vilket den kan göra ett tag, och med Oskar kom den ju aldrig igång på riktigt under de 6 månader som jag envisades med att pumpa ur, värma, flaskmata, tilläggsmata - en process som jag varken har tid eller ork att gå igenom igen med Lukas.
 
Och kaoset är nu ett faktum här hemma.
Obligatoriskt diskberg finnes - trots att vi har diskmaskin!
Smutstvätt på golvet, den nytvättade tvätten kvar i tvättkorgen i väntan på att bli vikt.
Leksaker överallt. ÖVERALLT!
Jag måste verkligen släppa på mitt behov att städa och bara andas.
 
Det rullar på bra tycker jag, men det blir intressant att se hur det ska gå när Peter börjar jobba igen. Jag bävar speciellt inför eftermiddagspassen då jag blir ensam med barnen från 13 till 22:30...
 
Ja, till fotsvetten.
Ni som tycker sånt är äckligt kan ju sluta läsa nu. Men jag måste ventilera!
Efter förlossningen har mina fötter fått en helt sjuk produktion av svett! Tänk er övermänskligt!
Som tur är luktar den inte, men jag som aldrig annars har fotsvett tycker det är otroligt besvärande!
Så, google-fantast som jag är, googlade jag om detta och såg att det tydligen är vanligt och ett sätt för kroppen att göra sig av med överskottsvätska som kroppen samlat på sig under graviditeten.
Så inte nog med att jag kissar som en kamel stup i kvarten rinner mina fötter som ett vattenfall!
 
Man får ju hoppas att detta bortfall av vätska visar sig på vågen också.
 
Och så ruttnande navel. För er som inte har barn och inte förstår vad jag pratar om så är det så att den lilla navelstumpen som blir efter att man klippt navelsträngen skrumpnar ihop, ruttnar för att sedan falla av ca en vecka efter förlossningen.
När naveln ruttnar luktar det så otroligt äckligt! Hela Lukas verkligen STINKER ruttet! Jag hoppas den faller av typ imorgon för det är så äckligt!
Man glömmer fort för även om jag minns att Oskars navel också luktade innan den föll av, så minns jag inte att det var så här illa!
 
Jag skulle aldrig klara av att jobba som obducent eller likhämtare.