Varför hinner jag aldrig med?

Idag är det sista dagen på 2012.

Det är 9 år sedan jag tog körkort.
8 år sedan jag träffade Peter.
7 år sedan jag flyttade till kristinehamn, 2 år sedan jag flyttade därifrån (och snart flyttar vi dit igen.)

För 20 månader sedan fick vi den underbaraste, finaste, vildaste lilla busbebisen som gett oss så mycket lycka, gråa hår och sömnlösa nätter.

Och det här året har gått galet snabbt!
Oskar har vuxit så mycket, lärt sig så mycket och upplevt så mycket!

På ett sätt kan det kännas som att jag bara har jobbat hela tiden.
Varit stressad och irriterad och frustrerad. Lärt mig och utvecklats massor, men ändå.
Och nu när det äntligen har börjat ordna till sig på jobbet och jag ingår i ett team som fungerar superbra ihop, då flyttar vi.

Sommaren regnade bort, vi drog till Rhodos istället!
Och nu väntar vi ett till litet busfrö!

Jag tror, är övertygad om att 2013 kommer att bli minst lika händelserikt och spännande som det här året!

Och jag längtar till sommaren. Som alltid.

Lekland och ansvar

Igår tog jag och Hannah med våra små busfrön till "Lekplatsen" i Heron City.
Ett stort lekland för barn 0 år och uppåt.
Vi hade kollat på nätet och sett att det fanns en speciell avdelning för 0-3 år och det verkade ju bra.

Sagt och gjort så begav vi oss dit!
Inte tänkte vi på att de flesta barn har jullov nu, och vad passar bättre att göra på jullovet än att besöka ett lekland?

Det var knökfullt med barn överallt, som sprang, skrek, kastade bollar, hoppade, rullade, åkte rutschkana - och så Oskar och Fabian.
Vad jag såg var jag och Hannah de enda föräldrarna (möjligtvis 1 eller 2 andra såg jag) som var med sina barn i leklandet.
Småbarn i Oskars ålder gick omkring ensamma och i caféet satt massor av vuxna och fikade.
Vart är ansvaret för sina barn? Tänk om nåt händer? Anser föräldrarna verkligen att ett barn på 4-5 år är mogen nog att ta vara på sig själv?
Att ett barn på den åldern kan bedöma helt själv om något är för farligt eller dumt eller se konsekvenserna och följderna av sina handlingar?
Och personalen fanns i fiket, i kassan.
Det fanns absolut ingen vuxen att få tag i på de olika våningarna i leklandet och ingen nödtelefon eller nåt sätt att få kontakt med personalen på.

Jag hörde hur en pappa diskuterade med personalen och frågade om det fanns någon personal inne på leklandet.
Han fick svaret att allt är på föräldrarnas ansvar och att det inte var barnpassning.
Pappan frågade då om han kunde sitta och fika utan att barnen lämnade området. Det gick tydligen bra, svarade han i kassan.

Föräldrarna har ansvaret. De sitter och fikar.
Tänk om vi som jobbar på förskolan skulle göra så?
Vi har ansvar för barnen, men låter de springa helt fritt och sätter oss och fikar - i ett annat rum.
Det skulle bli ramaskri, polisanmälningar och löpsedlar!

Hur som, Oskar och Fabian hade jätteroligt och var alldeles rödblommiga och svettiga så som de lekte!
De hoppade studsmatta, åkte rutschkana och lekte i bollhavet.
Vi får nog ta och besöka ett lekland när killarna är lite äldre och när det inte är lov, då kanske det är lite lugnare.

Mellandags...hysteri?

Idag åkte jag in till den stora staden för en fikadejt med en god vän. Vi bestämde att vi skulle ses i Gallerian, ett stort köpcentrum mitt i centrala stockholm.
Som vi anat var det smockfullt med folk överallt, och det var nästan omöjligt att ta sig in i nån affär.
 
Vi gjorde ändå några tappra försök att titta i några klädaffärer, men till slut kände vi båda att det fick vara nog.
Man fick trängas för att komma in i affären, trängas fram till klädhängarna, trängas fram till provrummen (om man nu kände att man ville stå i kö i i en kvart för att pröva kläderna!) och sen trängas för att ta sig ut ur affären.
Det blir ju inte lättare att trängas heller när man har en stor mage framtill som är i vägen.
 
Men jag tycker ändå att det är samma visa varje rea. Det känns som att folk går man ur huse för att fynda till otroligt bra priser. Men så kommer man till affärerna och hittar kläder som man aldrig sett innan.
Jag undrar verkligen om kläderna som hänger framme på rean är kläder från den senaste kollektionen eller om det är något de har hittat längst in i förrådet som de vill bli av med. Undrar om de lyckas...
 
Sen har jag läst om människor som blivit lurade på mellandagsrean på elektronikvaror. Tv-aparater som varit dyrare än vad de var innan rean, tv-aparater som varit mindre än utlovat i reklambladet, produkter som inte funnits överhuvudtaget då rean börjat för att de varit "slutsålda" (innan ens rean startat?)
 
Nja, man ska nog hålla i pengarna, om man har några, och inte kasta sig över första bästa "fynd" man hittar.